Vad är tyngdlyftning?

Tyngdlyftning är en kraftsport, där styrka, explosivitet och rörlighet har hög prioritet.

Historik
Tyngdlyftning är en olympisk gren och var med på det olympiska programmet när de moderna spelen startade 1896 i Aten. Med undantag av OS 1908 i London och 1912 i Stockholm har sporten varit med vid samtliga OS. Genom tiderna har det skett en utveckling från att lyfta en bestämd vikt så många gånger som möjligt, till stigande vikter. I de tidigaste åren lyftes hela 5 moment, där bland annat enarmslyft fanns med. Efter OS 1972 i München har den olympiska tyngdlyftningen uteslutande bestått av ryck och stöt. Från första början hade man inga viktklasser, de infördes först vid OS 1920 i Antwerpen, det har genom åren skett flera förändringar av dessa.

Viktklasser
Lyftarna tävlar i olika viktklasser som för herrar är 56-62-69-77-85-94-105 samt +105 kg och för damer 48-53-58-63-69-75 och +75 kg. Vikten anger det maximala man får väga. Innan varje tävling vägs samtliga deltagare för att avgöra i vilken viktklass de ska tävla i.

Discipliner
Man tävlar i disciplinerna ryck och stöt, i nämnd ordning och med maximalt 3 lyft i varje disciplin.

Ryck - stången lyfts med bägge armar i ett moment från golvet till sträckta armar.
Stöt - är ett tvåmomentslyft, först lyfts stången med bägge armar från golvet till axlarna/bröstet, därefter knuffas eller stöts stången upp på sträckta armar. Stången skall hållas på sträckta armar och under kontroll innan lyftaren får signal från domarna att släppa ner stången.
Den stora skillnaden ligger alltså i att lyftaren i stöt "mellanlandar" med skivstången på axlarna, reser sig upp och sedan stöter upp stången på raka armar, medan han/hon i ryck drar upp skivstången direkt till raka armar och därefter reser sig.

 

Ryck

Ryck är den ena av de två övningarna inom tyngdlyftning. Den andra övningen är stöt.

Ryck går ut på att lyfta en skivstång från golvet upp över huvudet i en kontinuerlig rörelse. Fattningen av stången är oftast bred, och lyftaren måste därför stå med böjda knän och höfter i början av lyftet. Genom hela rörelsen ska ryggen vara rak. Stången låses på raka armar och lyftaren går ner i knäböj för att fånga upp belastningen. Därefter reser sig lyftaren och måste stå med stången över huvudet med god kontroll och balans för att få lyftet godkänt. Lyftaren får signal från domarna när lyftet bedöms godkänt, och kan då släppa ner stången på golvet.

Stöt

Stöt är en gren inom tyngdlyftning. Den består av två moment frivändning och överstöt.

Frivändning
Frivändningen går till så att tyngdlyftaren ställer sig med fötterna axelbrett isär, med fotbladen rakt under den golvliggande stången, han/hon böjer på knäna, med rak rygg, sänker stjärten något, blicken riktas rakt fram eller något uppåt, och lyftaren börjar att sätta an kraft mycket lätt så att eventuellt glapp mellan själva stången och viktskivorna försvinner. Detta kan höras som ett svagt klick. Det egentliga lyftet börjar med att lyftaren spänner mage och rygg och börjar sträcka på benen. Hastigheten på stången ökar.

När stången passerat knäna fullföljes med ytterligare explosiv och kraftfull sträckning i knäleden och stångens hastighet ökar ytterligare. Lyftaren sträcker helt i ben höft och fotleder och kommer upp på tå. Det hela utförs i en snabb jämn rörelse och innan stångens hastighet minskat helt kastar sig lyftaren snabbt under stången som fångas på bröstet, genom att åter böja på knäna. Händerna behåller hela tiden sitt grepp om stången. När lyftaren på detta sätt hamnat sittande under stången reser han/hon sig åter och har nu stången på bröstet. Frivändningen är färdig när lyftaren står stilla med raka knän och stången på bröstet.

Överstöt
Det andra momentet i en stöt är överstöten. Stången ska gå från lyftarens bröst till raka armar ovanför huvudet. Stången får ej pressas upp med armarna, så för att utföra det här momentet behöver lyftaren stöta upp stången med hjälp utav benen. Med stången på bröstet går lyftaren ner i en väldigt grund knäböj, i princip enbart en liten dipp, för att sedan explosivt trycka ifrån med benen och på så vis stöta stången över huvudet. När stången väl är i rörelse uppåt måste lyftaren snabbt byta riktning nedåt för att ta emot stången.

Det finns olika tekniker för att utföra det här, där de vanligaste är utfallsteknik, pushteknik och sitteknik. Den vanligaste är utfallsteknik där lyftaren tar emot stången i ett utfall, med ett ben fram och ett ben bakåt. De andra varianterna går ut på  att stöta upp stången men bibehålla fötternas position direkt under lyftaren och i pushteknikens fall ta emot stången i en högre position, medan man i sitttekniken tar emot stången i en djup knäböj med stången över huvudet.

Tävlingsregler
Vikten väljs fritt av lyftaren, minsta tillåtna viktökning av skivstången mellan försöken är 1 kg. Det finns inga gränser för hur mycket man får öka. Totalt har lyftaren 3 försök i varje delgren, ryck och stöt, detta oavsett om lyftet klaras eller inte.

Lyften bedöms av 3 domare, som var för sig kan godkänna alternativt underkänna ett lyft. Alla domarna behöver inte vara eniga, majoriteten avgör. Vinnare är den lyftare som uppnår högsta resultat när bästa ryck och stöt läggs samman. Lyfter två eller flera lyftare samma resultat, avgörs tävlingen till fördel för den lättaste lyftaren. Lyftarna bestämmer själva på vilka vikter de önskar starta på. Lyftaren har 1 minut på sig att påbörja lyftet, undantag är då en och samma lyftare skall utföra 2 eller 3 lyft utan att en annan lyftare har lyft, då tilldelas 2 minuter till försöket. Vikten på stången får inte minskas.

Stänger och vikter
Skivstången för damer väger 15kg och för herrar 20kg. Stången kan belastas med skivor som väger, 0,5 kg, 1 kg, 1,5 kg, 2 kg, 2,5 kg, 5 kg, 10 kg, 15 kg, 20 kg och 25 kg samt lås på 2,5 kg som förhindrar att skivorna glider. Belastningen skall vara symmetrisk och alltid med de tyngsta skivorna närmast stångens mitt.